usch

Varför ska jag lösa andras problem?
Varför förväntar sig alla det?
Att jag alltid ska finnas tillhands för att trösta och ordna allt rätt

Jag har aldrig i hela mitt liv sagt nej till att hjälpa någon förut, men här och nu säger jag stopp!
För nu orkar jag inte ställa upp på allt och alla längre och skita i mig själv.
Ja jag kanske är en sån som alltid har någonting att klaga på, och alltid har någon liten grej som jag mår dåligt av, men sån är jag, och jag kan tyvärr inte göra någonting åt saken. Men jag behöver min bekräftelse, jag behöver ha någon som kommer och kramar mig utan anledning, någon som skickar meddelanden och skriver små fina saker titt som tätt, jag behöver någon som ringer och säger hej bara för att visa att den bryr sig, att någon hur som helst bara talar om att den uppskattar att jag finns, och jag är medveten om att det är så här, att JAG är såhär, att jag behöver det, för annars blir jag ledsen,tråkig och jobbig och tycker synd om mig själv.



Jag hatar att umgås med er för att jag känner mig utanför ,nu är det sagt och ute i vädret, och jag älskar att vara i väsby, jag älskar att vara med sandra, jag älskar att hon är den enda jävla människan på den här jorden som verkar förstå mig, hur jag tänker,känner eller tycker, jag älskar hur jag kan vara mig själv med henne utan att hon bryr sig, att ingen är påtvingat, man gör det som känns bäst för stunden, och det händer alltid någonting spännande i väsby, som aldrig skulle hända i sollentuna, och även fast jag gång på gång har försökt bjuda med er in så har ni tackat nej, så jag kan inte göra så mycket mer. jag tänker inte vara nån jävla ankmorsa som springer efter och tjatar och tjatar tills ni följer med, när ni vill vara med mig får ni tala om det isådannafall för jag orkar inte längre nu!


Jag har mina egna problem,
Och inte är det nån som hjälper mig med dom inte
Så varför ska jag då göra det för andra
Varför ska jag jämt vara den som är snäll och ställer upp
Varför kan jag inte få vara den som ber om hjälp?
Varför ska jag lösa andras problem?
Varför kan jag inte få vara den som gråter ut i erat knä?




Men jag orkar inte ens tänka
när allting är huller om buller
och jag har till och med sagt upp
min såkallade vänskap med min msn
ingen kontakt med civilisationen.
det blir minst problem på det viset!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback