vilke
Deppa?! Inte Deppa!?
Deppa!? Inte Deppa?!
Ibland så får jag bara känslan av att jag skulle bara vilja försvinna bort, bara dra någonstans utan att ens säga någonting till någon, utan bara dra, precis just i det ögonblicket, och sen kommer man hem när man kommer hem. Utan allt jävla tjaffs hela tiden. Ingen människa mår faan bra av att tjaffsa, så varför ens hålla på?! Alla orkar inte höra på allt tjat och gnat hur länge som helst, oavsett vad det handlar om, tillslut tar det bara stopp. och sen funkar ingenting längre. Man blir bara ännu mer motvillig om någon säger åt en att göra en massa saker. Det är som med rökning, om någon säger åt mig att sluta röka och man får höra det typ 24 timmar om dygnet jämt jämt jämt, då blir det bara motsatt verkan. Jag tänker inte sluta röka enbart för att någon annan ber/säger att jag ska sluta, jag ska sluta röka för att jag själv vill. fast vem vet, kanske dyker upp någon som kan övertala än till allt möjligt.
Nja kanske inte allt, ingen skulle kunna få mig att sluta spela innebandy om jag inte själv ville. fast just nu verkar det som om att det inte riktigt stämmer, hjärnan & hjärtat jobbar inte tillsammans med kroppen verkar det som, och det stör mig något så fruktansvärt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag vill så himla gärna att allting ska fungera som det brukar. Vill kunna spela utan att behöva känna det som om att någon drar ihop hela lårmuskeln och försöker dra ut den ur kroppen på mig. Vill kunna spela med mitt nya lag.
Den dag jag längtat efter är här, jag är helt spelklar. Men på nått sätt känns den här dagen som den dåligaste på länge för jag får inte träna ikväll, eller rättelse, jag KAN INTE träna ikväll.
Om man börjar gråta för att man är så sjukt jävla frustrerad över att man inte kan träna, vad kallas det? - Patetiskt
Är det första ord som dyker upp i min hjärna.
Och allting känns bara helt fel.
Det är tydligen tårarnas vecka den här veckan.
Det finns alldeles för mycket tårar.
Deppa!? Inte Deppa?!
Ibland så får jag bara känslan av att jag skulle bara vilja försvinna bort, bara dra någonstans utan att ens säga någonting till någon, utan bara dra, precis just i det ögonblicket, och sen kommer man hem när man kommer hem. Utan allt jävla tjaffs hela tiden. Ingen människa mår faan bra av att tjaffsa, så varför ens hålla på?! Alla orkar inte höra på allt tjat och gnat hur länge som helst, oavsett vad det handlar om, tillslut tar det bara stopp. och sen funkar ingenting längre. Man blir bara ännu mer motvillig om någon säger åt en att göra en massa saker. Det är som med rökning, om någon säger åt mig att sluta röka och man får höra det typ 24 timmar om dygnet jämt jämt jämt, då blir det bara motsatt verkan. Jag tänker inte sluta röka enbart för att någon annan ber/säger att jag ska sluta, jag ska sluta röka för att jag själv vill. fast vem vet, kanske dyker upp någon som kan övertala än till allt möjligt.
Nja kanske inte allt, ingen skulle kunna få mig att sluta spela innebandy om jag inte själv ville. fast just nu verkar det som om att det inte riktigt stämmer, hjärnan & hjärtat jobbar inte tillsammans med kroppen verkar det som, och det stör mig något så fruktansvärt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag vill så himla gärna att allting ska fungera som det brukar. Vill kunna spela utan att behöva känna det som om att någon drar ihop hela lårmuskeln och försöker dra ut den ur kroppen på mig. Vill kunna spela med mitt nya lag.
Den dag jag längtat efter är här, jag är helt spelklar. Men på nått sätt känns den här dagen som den dåligaste på länge för jag får inte träna ikväll, eller rättelse, jag KAN INTE träna ikväll.
Om man börjar gråta för att man är så sjukt jävla frustrerad över att man inte kan träna, vad kallas det? - Patetiskt
Är det första ord som dyker upp i min hjärna.
Och allting känns bara helt fel.
Det är tydligen tårarnas vecka den här veckan.
Det finns alldeles för mycket tårar.
Kommentarer
Trackback