Beetsy

Den enda jag verkligen trodde skulle finnas där egentligen, efter allt som vi gått igenom tillsammans senaste året, men tagit oss ur, jag vill så gärna hjälpa dig, jag vill ingenting annat än att finnas där för dig natt som dag, men jag vet inte vad jag ska göra eller säga för att du ska förstå det, för samtidigt måste jag ha kontrollen över mig själv, och just nu har jag inte det, det är du som alltid sagt att jag ska ta mig själv före alla andra, det är alltid du som suttit med mig på dom små mötena i skolan och verkligen puschat mig till att orka och klara av allting, och nu när jag verkligen försöker så gott jag kan, så kan jag inte riktigt ge allt för att jag vet att du inte mår något bra,och jag vill så gärna hjälpa, men har fotfarande dina ord i bakhuvet som säger åt mig att ta hand om mig själv och mina egna problem först, men jag vill ändå så gärna bara släppa allting, men samtidigt så vet jag att vad jag än skulle säga till dig så skulle ingenting komma upp i den våglängden som om att hon skulle säga det, för ni är ni och ni sitter ihop, och då går jag istället bakåt och håller mig i skym undan istället för att kanske säga eller göra någonting fel.

Och sen är det dom två? dom som är i pricnip likadana fast ändå så olika för mig. Den ena älskar jag över allt annat som kallas vänskap på denna jord, och skulle jag kunna låsa in honom i ett rum där ingen annan skulle kunna bli vän med honom så skulle jag göra det bara för att slippa förlora honom till någon som kanske är en bättre vän än jag. jag kan sakna honom så mycket ibland att jag blir tokig, pga att ingenting är som förut och allting verkar på något sätt bara bli värre och värre! Sen är det den andra, han förstår inte ens hur mycket han betyder, det är ingen annan som kan få mig på exakt samma humör som han kan få mig på, ingen kan få mig att skratta som han kan ibland och ingen kan nog sätta sig in i den situationen heller. Och oavsett vad alla säger så är dem nog de bästa vänskaparna man kan ha, men samtidigt dom värsta på en och samma gång!


ÅÅÅÅHHH jag hatar det här, jag vill bara ha tillbaka min sommar, då inga problem kändes så äckligt tunga, vill bara bort härifrån helt och hållet, långt bort så att man inte behöver tänka så jävla mycket, eller planera, allting är bara som i en stor jävla röra och ingenting verkar bli bra!

Idag är det en Leann Rimes dag helt klart!

I don't like to be alone at night, and i don't like here i'm wrong when i'm right and i don't lika to have the rain on my shoes but i do love you :)


Baby you're the right kind of wrong!




Förstör inte min leann frid, jag behöver ha den då och då!

Varför ska jag lösa andras problem?
Varför förväntar sig alla det?
Att jag alltid ska finnas tillhands för att trösta och ordna allt rätt

Jag har aldrig i hela mitt liv sagt nej till att hjälpa någon förut, men här och nu säger jag stopp!
För nu orkar jag inte ställa upp på allt och alla längre och skita i mig själv.
Ja jag kanske är en sån som alltid har någonting att klaga på, och alltid har någon liten grej som jag mår dåligt av, men sån är jag, och jag kan tyvärr inte göra någonting åt saken. Men jag behöver min bekräftelse, jag behöver ha någon som kommer och kramar mig utan anledning, någon som skickar meddelanden och skriver små fina saker titt som tätt, jag behöver någon som ringer och säger hej bara för att visa att den bryr sig, att någon hur som helst bara talar om att den uppskattar att jag finns, och jag är medveten om att det är så här, att JAG är såhär, att jag behöver det, för annars blir jag ledsen,tråkig och jobbig och tycker synd om mig själv.

             

                                

Totalt jävla nedför och jag orkar inte med någon eller några längre!


Bihålsinflammation
Lunginflammation
Halsfluss & början på
Stämbandsinflammation..


Det suger att vara sjuk, okej om det hade varit uppdelat, men nu har man fått alla jävla sjukdomar på en och samma gång och jag orkar inte bläää..fett rastlös usch och fy....Tillbaka till sängen!