när man hunnit med att tänka lite.
Jag tror du förstår mig på ett sätt som ingen annan gör.
Tror du på något sätt har samma känslor för dom som jag har.
Samma tankar.
Samma panik när man inte är där.
Och ibland är det precis som om att du läser mina tankar utan att du ens har träffat mig. Som idag. Det där gjorde min dag och fick mig att få ett litet leende på läpparna igen.
Jag tror att jag har en del att lära utav dig hjärtat. För nånstans inom dig finns någontinga som gör att du klarar av det mesta du ger dig in på, och det är nog bara för att du alltid går helhjärtat in i allting.
Froggie, Du är underbar och jag är glad för att du finns!
Tror du på något sätt har samma känslor för dom som jag har.
Samma tankar.
Samma panik när man inte är där.
Och ibland är det precis som om att du läser mina tankar utan att du ens har träffat mig. Som idag. Det där gjorde min dag och fick mig att få ett litet leende på läpparna igen.
Jag tror att jag har en del att lära utav dig hjärtat. För nånstans inom dig finns någontinga som gör att du klarar av det mesta du ger dig in på, och det är nog bara för att du alltid går helhjärtat in i allting.
Froggie, Du är underbar och jag är glad för att du finns!
Och sen är det Coach. Är på nått sätt äckligt glad över att ha honom som tränare. Såfort någon frågar om jag trivs med min tränare och om han är bra, Vill jag bara säga så mycket positivt som det bara går om honom, För han är jävligt bra som tränare det är han verkligen, ingen ide att inte säga det. Tror inte att jag eller alla andra riktigt har förstått vilken tur vi har som faktiskt har honom. Hur mycket han egentligen ställer upp för oss, hur mycket han offrar för oss för att det ska gå bra, och han vill faktiskt bara vårt bästa. Han vill nog bara att vi ska förstå att vi klarar av så mycket mer än vad vi tror och vi kan ådstakomma så mycket mer än vad alla andra tror. Man kan säga vad man tycker och tänker rakt ut utan att han tar illa upp. Man får alltid både positiv och negativ feedback. Han är mer på våran nivå. han är inte någon som tror att han siter på en piedistal och styr och ställer över alla. Nej, han är istället nere hos oss på våran nivå och kör rejset tillsammans med oss istället för ovanför oss. Han är helt enkelt bäst, och jag vet faktiskt har haft iaf 6 st tränare innan honom, och det finns ingen som slår honom.
Bästa Coachen Någonsin.
Mina Absolut Bästaste!
Alla dom och hon är det bästa jag vet här i livet.
35 dagar kvar till falun, och jag vill ingenting hellre än att vi ska åka nu på direkten så att jag slipper sitta och längta. Vill bara bort, och vad kan mer vara bättre än att ha alla dom på en och samma plats.
Jag har kommit fram till att jag är tamejfan besatt av mitt eget lag, för jag hatar att vara utan dom, blir knäpp när jag inte är där, och det är få människor som kan få mig på så bra humör som dom kan.
Och min älskling, du är det finaste jag har, vill inte vara utan dig en sekund. Du har fått mitt liv att lysa igen och jag älskar hur allt är med dig.
35 dagar kvar till falun, och jag vill ingenting hellre än att vi ska åka nu på direkten så att jag slipper sitta och längta. Vill bara bort, och vad kan mer vara bättre än att ha alla dom på en och samma plats.
Jag har kommit fram till att jag är tamejfan besatt av mitt eget lag, för jag hatar att vara utan dom, blir knäpp när jag inte är där, och det är få människor som kan få mig på så bra humör som dom kan.
Och min älskling, du är det finaste jag har, vill inte vara utan dig en sekund. Du har fått mitt liv att lysa igen och jag älskar hur allt är med dig.
Kaos upp och ned och ändå är allt prima ballerina
Jag har världens bästaste älskling.
Jag har världens bästaste tränare.
Jag har världens bästaste lag.
Jag har världens bästaste vänner.
Och ändå känns allt bara blääää...
Jag har spenderat hela påsken med min älskling. Har inte gjort annat än att varit med henne. Har festat, har myst, har, slappat, har asgarvat, har sovit, har bara haft en helt bäst påsk.
Har bara gjort grejer som jag vill göra, och skitit i saker jag inte pallat med.
Det enda som fattats den här helgen om man ska leta fel är väl innebandyn.
Men allvarligt talat vet jag inte riktigt längre. Jag skulle inte för fem öre ge upp innebandyn, den är en alldeles för stor del som jag verkligen älskar här i livet. Men jag har som på nått sätt tappat suget. Jag längtar inte längre efter att få gå på träningarna, jag jublar inte såfort jag hör om någonting som jag reflekterar till innebandyn, inte på samma sätt som förut iaf.
Men jag vill egentligen ingenting annat än att ha den där äckligt härliga känslan i magen, suget i magen som jag alltid hade när jag slog upp ögonen på morgonen och visste att det va träning eller match på kvällen. Jag kunde som gå i min egen drömvärld och bara drömma mig bort för att jag längtade så mycket efter att det skulle bli kväll och innebandy. Men det är precis som om att känslan har lämnat magen och flyttat över till nån annan. Visst längtar jag till det fortfarande, men inte på samma sätt som då. Och jag hatar det. Jag hatar att stå i ett jävla mellanting och inte ha en jävla aning om hur jag ska kunna ta mig upp på toppen igen.
Allting känns bara jobbigt och segt, och det känns som om att jag stpr och stampar på samma jävla ställe hela tiden med allt just nu. Och jag vill inte längre....
Jag vill bort, TA MIG BORT!
Jag har världens bästaste tränare.
Jag har världens bästaste lag.
Jag har världens bästaste vänner.
Och ändå känns allt bara blääää...
Jag har spenderat hela påsken med min älskling. Har inte gjort annat än att varit med henne. Har festat, har myst, har, slappat, har asgarvat, har sovit, har bara haft en helt bäst påsk.
Har bara gjort grejer som jag vill göra, och skitit i saker jag inte pallat med.
Det enda som fattats den här helgen om man ska leta fel är väl innebandyn.
Men allvarligt talat vet jag inte riktigt längre. Jag skulle inte för fem öre ge upp innebandyn, den är en alldeles för stor del som jag verkligen älskar här i livet. Men jag har som på nått sätt tappat suget. Jag längtar inte längre efter att få gå på träningarna, jag jublar inte såfort jag hör om någonting som jag reflekterar till innebandyn, inte på samma sätt som förut iaf.
Men jag vill egentligen ingenting annat än att ha den där äckligt härliga känslan i magen, suget i magen som jag alltid hade när jag slog upp ögonen på morgonen och visste att det va träning eller match på kvällen. Jag kunde som gå i min egen drömvärld och bara drömma mig bort för att jag längtade så mycket efter att det skulle bli kväll och innebandy. Men det är precis som om att känslan har lämnat magen och flyttat över till nån annan. Visst längtar jag till det fortfarande, men inte på samma sätt som då. Och jag hatar det. Jag hatar att stå i ett jävla mellanting och inte ha en jävla aning om hur jag ska kunna ta mig upp på toppen igen.
Allting känns bara jobbigt och segt, och det känns som om att jag stpr och stampar på samma jävla ställe hela tiden med allt just nu. Och jag vill inte längre....
Jag vill bort, TA MIG BORT!