2 helt underbara par.

Hur kan någoting gå från att vara helt perfekt till att bara bli allmänt konstigt?
Från att inte tänka, inte oroa sig, inte grubbla, till att inte gör någonting annat än just det?
Jag är en tänkare, har alltid varit, men ibland blir det bara alldeles för mycket. Men jag kan inte låta bli, det blir bara mer och mer tänk ju mer jag försöker att låta bli.
Det är bara dumt allt i hoppa egentligen. Men just nu känns allting bara helt hopplöst.
Jag jobbar halvtid, så jag blir aldrig av med den här jävla skitskulden nångång så jag kan flytta hemifrån.
Jag kommer aldrig igång med det här jävla körkortet heller.
Jag tvekar alldeles för mycket.
Jag behöver ett jobb, en lägenhet, ett nytt liv, ett självständigt sådant.
Och värst av allt, jag får inte spela någon innebandy, trodde inte att det skulle vara så pass jobbigt som det är, hade nog fel om att jag skulle klara det utan några som helst problem. Det är mer problem för mig än vad jag nånsin kunde ana.


Jag har haft en helt underbar fre-lör-sön med dom människor som gör att jag mår absolut bäst.
Men varför känns det som att det suger ändå..?!
Jag tänker alldeles för mycket.

Tack för att du får mig att skratta Tess, du anar inte vad det ger mig.