Take my hand and I will lift you up...
Jag är en sån där människa som gör allt för att inte behöva ta tag i mina egna problem.
För så länge jag har någon annan att tänka på eller försöka hjälpa behöver jag inte se mig själv, men när jag inte kan hjälpa någon, så mår jag själv dåligt för det. Bara för att jag vet att jag inom en snar framtid kommer att bli tvingad till att börja tänka, till att ta tag i mina egna tankar och börja analysera minsta lilla tanke in i minsta detalj all over again.
och jag hatar det, för när jag väl har börjat så slutar jag aldrig, och då sitter jag fast alldeles för länge och börjar må dåligt över att jag bara tar hand om mina egna problem och inte finns där för mina vänner när dom behöver mig.
Men hur faan är det meningen att man ska göra egentligen!?
Ska jag bry mig?
Eller ska jag skita i det?
Ska jag tänka bara på mig själv?
Eller ska jag tänka på andra?
För att , för varje gång jag kommer fram till ett svar så får jag alltid ett nytt av någon annan och jag är trött på det här.
Just nu känns det verkligen som om att jag faktiskt skiter fullständigt i hur jag mår, så länge mina hjärtan mår bra. Jag kan inte hjälpa det, men jag går inte före mina egna vänner, thats it. Jag är alldeles för rädd för att mina vänner ska må dåligt, för då känner jag mig bara hjälplös, och i slutändan är det ändå jag som sitter där och mår dåligt över att jag inte kanske försökte till 100 % att göra allt jag kunde för att hjälpa till.
Men jag kan sitta där och må dåligt med nöje, så länge dom som betyder mår bra, då klarar jag mig alltid på något sätt tillslut.
För så länge jag har någon annan att tänka på eller försöka hjälpa behöver jag inte se mig själv, men när jag inte kan hjälpa någon, så mår jag själv dåligt för det. Bara för att jag vet att jag inom en snar framtid kommer att bli tvingad till att börja tänka, till att ta tag i mina egna tankar och börja analysera minsta lilla tanke in i minsta detalj all over again.
och jag hatar det, för när jag väl har börjat så slutar jag aldrig, och då sitter jag fast alldeles för länge och börjar må dåligt över att jag bara tar hand om mina egna problem och inte finns där för mina vänner när dom behöver mig.
Men hur faan är det meningen att man ska göra egentligen!?
Ska jag bry mig?
Eller ska jag skita i det?
Ska jag tänka bara på mig själv?
Eller ska jag tänka på andra?
För att , för varje gång jag kommer fram till ett svar så får jag alltid ett nytt av någon annan och jag är trött på det här.
Just nu känns det verkligen som om att jag faktiskt skiter fullständigt i hur jag mår, så länge mina hjärtan mår bra. Jag kan inte hjälpa det, men jag går inte före mina egna vänner, thats it. Jag är alldeles för rädd för att mina vänner ska må dåligt, för då känner jag mig bara hjälplös, och i slutändan är det ändå jag som sitter där och mår dåligt över att jag inte kanske försökte till 100 % att göra allt jag kunde för att hjälpa till.
Men jag kan sitta där och må dåligt med nöje, så länge dom som betyder mår bra, då klarar jag mig alltid på något sätt tillslut.
Kommentarer
Trackback