Beetsy

Vet du om att du gör mig som lyckligast då du ler?

då du på bara mig ser.

då träden fäller dess löv och låter dess vackra skörd av löv falla.

 omfamnar marken som jag känner den, bildar ett varmt täcke.

om jag endast kunde få se dig, se in i djupet av din själ.

få kunna känna din närhet, din kropp tätt emot min.

känna din värme, delad med min.

din hand i min, dina läppar emot mina.

att få se din bröstkorg resa sig gång på gång, just som jag känner ditt hjärta slå så hårt.

om jag bara fick låta mina händer falla längst din rygg. ned mot din svank.

dina så klara ögon, de som skiner som aldrig förr.

jag tror dem ser, ser mer än vad jag eller någon annan tidigare gjort.

ser något som vi aldrig tidigare skådat.

du skiner, du tar min hand.

med ditt leende för du mig in i något nytt.

något så främmande, men som omfamnar mig som ett djup.

att inte längre bara se en yta, utan även se djupare.

du håller min hand i din.

djupare och djupare vi faller.

i alla de stunder vad jag än tycks se, är du mig så nära.

då jag tor att du ska låta min hand ensam falla håller du den som hårdast.

i ett fast grepp...