Lätta på trycket inombords..
Ibland så bara vill jag ingenting annat än att vara där.
Få den där peppningen som fanns förut.
Att allt ska vara som de va för ungefär ett ½ år sen.
Det sättet dom såg på mig.
Sättet han såg på mig.
Sättet jag kände mig när jag kom dit.
Men allting förändras, och sånt är livet. Allting kan inte vara på ett och samma sätt hela livet.
Fast på ett vis så har det bara blivit bättre, men det känns ändå som om att det har blivit sämre.
Tror inte att han förstår hur mycket jag verkligen älskar det. Att jag tänker på det dagar i ända. Att jag vissa dagar somnar med tanken i huvet på det och vaknar med samma tanke hängandes kvar. Att jag önskar att jag på något litet sätt kunde visa honom, få honom att förstå att jag kan så mycket mer, att jag vill så mycket mer. Men att jag är svag, och jag är medveten om det. Och att jag ibland känner det som om att jag bara hatar honom över allt annat på denna jord, och att han ibland får in fullträffar i mitt psyke att jag inte klarar av trycket längre. och att jag hatar att han vet exakt vad han ska säga eller göra för att göra mig förbannad. Men i samma sekund så avgudar jag sättet han gör det på, för jag vet så väl själv att det är precis det jag behöver ibland. Men ibland så snarare sänker orden mig än höjer mig. Och ibland vill jag bara skrika rakt ut när det inte går så som jag vill. Att jag vissa gånger bara totalt bryter ihop när jag kommer hem för att jag vet att jag kan så jävla mycket mer än vad jag visar. och att jag på något sätt känner det som om att jag sviker honom i vissa fall. Och att jag vet att det är fel, det är bara en kamp mot mig själv hela vägen, ingenting annat. Men för att jag ska kunna kämpa vidare på den där vägen behöver jag det där stödet jag hade från allra första början. Jag har lovat mig själv att kämpa vidare, kämpa för mig, för dom, för honom. För att sen kunna stå där i slutändan och känna att jag har gett allt jag kunnat, jag har kämpat, jag har visat allt och alla att jag kan så mycket mer än vad alla kanske tror, allra minst han.
Dom va precis som en extra familj
Sen hände nått
Och jag vill bara tillbaka
För dom får mig att känna mig så bra...