Lim i hjärnan

Jag trodde aldrig, aldrig för hela mitt liv att det skulle bli såhär jobbigt.
Känner mig alldeles utsuddad, ingenting syns klart längre.
Allt är som i en dimma och jag hittar inte ut.
Jag vet att det är färgstarkare än någonsin,
någonstans där framme.
Jag måste bara fightas hela vägen dit.
Jag ska dit,
Det bara är så.
Mitt liv funkar inte utan dom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback