Beetsy -

_{Tänkande tänkande tänkande...
Jag börjar verkligen fundera på om jag har gjort rätt val. Ena sekunden är jag helt säker på att jag gjort rätt val. För jag kan inte trivas bättre än vad jag gör. När jag inte är där känns allting mer än så underbart som det kan bli,och jag bara lämgtar efter att vara där, men såfort jag kommer dit så känner jag mig bara i vägen. Från start kände jag mig mer än välkommen och allting gick som smort, Jag trvides som fisken i vattnet. Men nu känns allting bara fel. Ena sekunden är det nästan som normalt men innan jag ens hinner tänka tanken går det tillbaka. Känns som om att jag bara är på fel ställe hela tiden och att jag säger och jag gör fel saker. Och jag hatar det här.

Jag har gjort allt jag kan. Jag har i princip lagt ut mig för att kunna bli slagen på, men ingenting händer.
hur kan jag då må dåligt? om det inte är jag!?}

2006-12-03 @ 23:01:20 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

innebandy <3

Jag är som beroende av alla dom, det är onormalt.

And here it goes!
Jag hatar att inte vara där,nu är det sagt och ute i vädret.

Jag älskar hur jag kan vara mig själv med dom utan att nån bryr sig, att inget är påtvingat, man gör det som känns bäst för stunden, och det händer alltid någonting roligt, som aldrig skulle hända i sollentuna. Det känns som att innebandyn är det enda jag tänker på ibland , allt som går runt i hjärnan blir som omgjort till innebandy, jag kan längta hela dagarna bara för att det är träning eller match på kvällen.
Men jag kan faktiskt inte förklara varför, det bara är såhär. Det är den enda stället jag verkligen kan slappna av på helt och hållet. Och när jag inte är där så funkar jag inte fullt ut sen.

För när jag inte är där blir hjärnan som ihopknögglad och jag kan inte tänka klart för en sekund.

Jag vill ingenting hellre än att kunna förklara precis hur det känns och varför jag oftast väljer det i första hand, men det bara blir så för jag pallar inte med allt annat om jag inte har det i mitt liv.
Jag älskar det så mycket att jag skulle kunna bänka mig själv för resten av säsongen så länge jag får sitta där bredvid, så länge jag får vara kvar i gemenskapen.
Men jag kan inte förklara det, för det är nog ingen som kommer att förstå ändå

_{Det är mitt liv, och jag inte göra någonting åt det.
Jag tror jag älskar det högre än någon kan tänka sig.

Tro det eller ej, men det enda som håller mig uppe på benen är en boll & klubba Och Dam/Dj}

2006-11-30 @ 22:42:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I'll be ok

When everything is going wrong, And things are just a little strange
It's been so long now you've forgotten how to smile.
And overhead the skies are clear, But it still seems to rain on you
And your only friends all have better things to do.

When things are only getting worse
And you need someone to take the blame
When your lover's gone
There's no-one to share the pain
Your sleping with the TV on
And your lying in a empty bed
All the alcohol in the world
Could never help you to forget

When your down and lost
And you need a helping hand
When your down and lost
Along the way
Just try a little harder
Just tell yourself
I'll be OK

2006-11-27 @ 00:12:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

shit

Vad har jag gjort som gör att du hatar mig så mycket?!
Vad mer kan jag göra?
Jag pratar inte med nån av er...
Jag pratar knappt med någon som känner er...
Jag har släppt hela mitt liv som varit här och dragit mig bort...
Har bara dragit mig längre och längre bort...
Jag bor knappt kvar i samma kommun...

Vad ska jag göra för att du ska bli nöjd?
Vad ska jag göra för att du ska förstå?
Jag kan inte försvinna mer än vad jag redan gjort...

2006-11-26 @ 03:48:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Innebandy är livet.

Jag har bara varit en del utav dom i knappt 3 månader.
Och det är precis som om dom vore mitt liv.
Dom finns alltid i bakhuvet på mig.
Det mesta jag tänker på reflekteras till dom,
och är jag inte där blir jag helt jävla knäpp.
Dom har dragit mig ur nedgången.
Dom har gjort så jag fått tillbaka mitt gamla jag.
Och dom är helt jävla obeskrivligt underbara.

Vallentuna Ibk Dam/Dj

2006-11-25 @ 02:08:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag närmade mig

Jag närmade mig dig så sakta att du inte kände den varma bris som medföljde.
jag smög så tyst att du inte kunde höra ett endaste litet ljud.
jag var så öppen att man såg rakt igenom mig, jag smälte in,
in i din vardag. utan att veta vad som hade skett, hade jag filtrerat mig in i dig,
väckte ett minne skapat en bild du ej kan se. Du minns det men du vet ej vad.
du kände något gro inom dig, men du kände inte vad.
när du slog upp ögonen var jag inte kvar för att bli sedd.
du försöker minnas, du ser dig omkring, men ingen är där.

Jag var så tyst, så osynlig. Trots det minns du mig, har en dold bild.
varje liten del av din kropp, varje liten millimeter. Du är berörd.utan att se, utan att veta känner du något som inte finns.I en ekande förnekelse.du håller mig gömd. Jag går att frukta, jag kan gå min väg.
men se det du inte brukar och du vet att du kan lita på mig.
Lita på en känsla, lita på en blick en rörelse.
Lita på mig och jag stannar för evigt.

2006-11-22 @ 21:46:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

..

Jag vet hur det känns när någon bryr sig,
jag vet hur det känns när någon ser mig.
Jag vet hur det känns att ha någon att lita på,
jag vet hur det känns att vara glad och lycklig och så.
Jag vet hur det känns att må lite sådär,
jag vet hur det känns när man inte riktigt vet vem man är.
Jag vet hur det känns att gråta så att hela kroppen skakar,
jag vet hur det känns när det är för mycket man saknar.
Jag vet hur det känns att måsta säga och göra allt rätt,
jag vet hur det känns när en del börjar kolla snett.
Jag vet hur det känns att tvingas le när man helst vill gråta,
jag vet hur det känns att både bråka och förlåta.
Jag vet hur det känns att vilja vara någon man inte är,
jag vet hur det känns när ingen märker att man är där.
Jag vet hur det känns att fälla mer än en tår,
jag vet hur det känns när ingen ser hur man egentligen mår.

2006-11-22 @ 21:45:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min ängel!

Vissa dagar kan jag bara inte sluta att fundera.
När det finns någon i ens liv, som gör att det känns som om att ingenting här i världen skulle kunna bryta ner en, blir livet som en lek utan problem. Men när den personen sedan försvinner blir världen som ett helvete och allting känns bara kaosartat. Jag vet inte hur många gånger som jag har setat där med telefonen i handen och velat ringa, men inte kunnat. Bara för att jag varit alldeles för rädd för att upptäcka att ingenting är som förut. Det finns mycket som jag skulle vilja berätta för dig Emilia. Om hur mycket du egentligen har hjälpt mig och hur mycket du faktiskt betyder. Ingenting är sig likt längre, men alla förändras, å det e så livet är.
Du kommer alltid vara en utav dom som ligger närmast mitt hjärta oavsett.
Du är min ängel och kommer alltid vara för jag kommer aldrig att glömma.